Ångest & Suckar

Ja ni som känner mig sen innan vet att jag efter utbrändheten 03/04 får ångest då o då. Förr visste jag inte vad det var ens men nu kommer det titt som tätt det konstiga är att det ibland bara är småsaker men för mig känns det stort i hela kroppen. Jag kämpar på men kroppen säger eg mer o mer stopp Anki ta det lite lugnt nu men hur ska jag kunna det?

Vila hade jag helt klart behövt.
Har ju haft en bra höst om än jag var lite trött ett tag men efter att jag lämnat in tjänsledighetsansökan att vara ledig under julen så visste jag ju att det kom en välbehövlig ledighet med vila men den blev ju inte alls som tänk utan sjuka barn sjuka barn....tror det är den frustrationen som kommer över mig nu då jag börjar jobba plus att barnen inte är friska än och att Hugo drabbats av lunginflamation dessutom till slut.

Jag får sådan ångest över att ingenting blir som man tänkt sig och jag har massa saker som hänger över mig både hemma men framför alllt på jobbet just denna gången får nog se till att få hjälp på nått vis här.
Häromnatten fick jag en lång ångestattack då jag bara låg o vred o vände på mig kunde inte sova och spände i bröstet hade behövt att gå ut och få luft men halv tre på nattten tror inte det, sen ligger jag där o blir än mer frustrerad över att inte kunna somna då jag behöver sömnen så väl just nu ond cirkel suck. Under tiden jag ligger vaken börjar det blåsa som bara den o snöa massor och jag skulle öppna på förskolan på morgonen, tittade ut på gården o där började det bli smådrivor letade upp numret till kollegan som bor på orten jag jobbar ifall jag inte kunde komma ut. Somnar till slut efter att gett barnen vatten, febernedsättande o nässpray och har precis somnat då ringer klockef-n ångest igen nåja biter ihop och duschar o ser till att komma iväg i snövädret som inte var så farligt men halkigt o moddigt. Har gott om tid på mig (för en gång skull) och andas och tar det lugnt o ångesten släpper så sakteliga.

Fick av läkaren och av en jobbkollega som haft lunginflamation veta att det kunde ta upp till ca en månad efter en lunginflamation innan man hade orken fullt tillbaka igen, så nu grubblar jag på hur o när Hugo ska orka förskolan igen, ska han vara fullt frisk eller ska man börja (när han orkar mer än nu givetvis) med kortare dagar 1-2 veckor typiskt mig att grubbla o försöka planera för sånt nu.... och är det mer än en vecka måste man väl fixa läkarintyg suck...

Givetvis går barnen i absolut första hand men när jag väljer att vara hemma med barnen kommen ångesten för jobbet (har en del saker där att ta itu med som jag vill ha avklarade skulle varit det veckan innan jul men då hade ju Hugo ögoninflamation) och när jag är på jobbet så vill jag vara hemma och ta hand om mina sjuka barn suck. Hur man än gör så kommer och blir det ångest ångest ångest oavset vad jag väljer moment 21.
Jag vill att barnen nu ska blir friska sen vill jag vila och hitta orken igen börjar känna mig lite låg.