Frusterad....

Inatt fick Hugo feber IGEN....sambon tog förmiddagen så jag kunde vara tidigt på jobbet inte lätt få tag i vikarier till kl 7 sen hade jag dessutom ett utvecklingssamtal innan jag åkte hem och avlöste sambon och Hugo o jag tog igen förlorad nattsömn :)

Imorgon ska jag på återbesök med Maja efter hennes Lunginflamation och jag tar Hugo med mig igen, var ju inne med han för bara två veckor sen med likadan feber...är det nått större på gång?

Allting känns oerhört frustrerande för mig/oss just nu...känner att energin rinner av mig ganska fort tyvärr ...
Kände förra veckan då alla var friska efter veckor av sjukdom både glädje över att kunna koncentrera mig på jobbet och en stor trötthet. Ofta efter att barnen varit sjuka en period och jag har "gett mycket av sig själv", framför allt all oro och funderingar, omöjlighetskänslan att påverka situationen gör ofta efteråt att jag känner en sorts trötthet trots att jag varit "duktig" o lagt mig tidigt ett par veckor nu så det är mer en allmän trötthet liksom som kommit krypande.

Veckorna bara rusar förbi i ett vansinnigt tempo. Själv "springer" jag efter och försöker hänga med både på jobbet och hemma. Men det är bara att försöka inse Suck vad fort det går. Det gäller att njuta varje sekund! Det är inte klokt vad tiden rusar, jag som tänkt få ut så mycket av terminen och hösten ju både på jobbet och hemma....

Vill alltid mer men ska försöka med Done is better than perfekt och tillräckligt bra. Jag gör så gott jag kan mer kan varken jag själv eller någon annan begära för resten av terminen.

Känner mig ledsen för allt detta som jag känner drabbar mina kollegor och påverkar dem såklart mer o mer men jag gör gott jag kan av hela situationen och barnen kommer först för mig, har ju kämpat så för att få dem till oss och de är min prioritet 1 så är det bara.

Försöker gilla läget men just nu är det inte lätt, gillar läget hemma mer än det dåliga samvetet för jobbet...hoppas allting kan få vända snart....vill känna energin komma tillbaka igen...så nu har jag nog skrivet av mig lite frustration och TACK om ni ni orkade läsa såhär långt :)