Trött...

Åh vad jag känner mig så himla trött hela tiden, jag trodde först att jag inte sovit tillräcklig och så har det ju hänt så otroligt mycket i mitt liv på kort tid så det kanske är en reaktion på allt? Sen är det ju utvecklingssamtalstider mm på föskolan och maj månad med allt vad det innebär men jag tycker ändån att det känns ganska bra i kroppen och att allt får ta sin tid. Sen har det varit många bör/måsten/borde saker som jag eg både vill och inte vill och innan "beslut" tas eller sakerna blir gjorda så ska det köra runt ett par varv i huvet på mig oerhört frustrerande, ett dilemma jag än bråttas med är att mina två bästaste vänninor på olika håll ska i juni gifta sig på SAMMA dag och SAMMA tid och jag vill vara med dem båda denna stora dag, shit hur gör man/vi? Kan man gå på bröllopet hos den ena och festen hos den andra? Eller dra lott och vara med en av dem? Vill inte vill inte ta beslut kring detta men sista anmälningsdagen närmar sig nu sista maj så beslut måste snart fattas.....Hur hade ni gjort/tänkt?
Men nu har det gått två veckor som jag har lagt mig mellan 21-22 (inte likt mig inte) och jag har sovit mycket och halvbra varje natt (sover inge bra heller just nu vrider o vänder på mig och sen blir jag nästan lite frustrerad och får lätt ångest för att jag inte kan sova, snacka moment 22). Trots det är jag fruktansvärt trött än och det är jobbigt med den stora tröttheten som jag inte riktigt får bukt med även om jag sovit mycket. Får gå och lägga mig tidigt många fler kvällar med tror jag men nu vill jag att tröttheten försvinner.

Både mamma och pappa är nu hemma från sjukhusen (två olika såklart) om än pappa fortfarande bär runt på sin pump som han har i såret på benet, det blev många veckor han har legat inne....skönt att de är hemma nu framför allt för min lillasyster som är 12 år.